Balanssinne

Lördag eftermiddag. Nån konstig italiensk reaggeton dunkar ut i trapphuset.

En lång solstråle träffar den gråa betongen.

Linda und Moi slinker in i bunkern för några timmars hets och svets.

Jag gör hönan, Linda kör snigeln.

Vi sjunger Schuberts Das Grab.

Vi jobbar med monologen som Lindas karaktär spottar ut sig mot slutet. Den ligger och vippar på en tunn ståltråd. Vi måste ha bra balanssinne, för om inte kan det bli en fruktansvärd moralisk geggamojja. Efter några timmars filande, några ögonblick stirrandes på ventilationssystemets slingriga framfart i taket lyckades vi hitta något som senare utlöste en High Five.

Söndag – vilodag.