Generalrepetition.

5 min före föreställningen vi har avslutat vår lilla ritual. Jag springer ner till toaletten för att tömma näsan, jag säger - " fan ta dig gud som ger mig allt detta snor just nu". Spänningen är hög. Efter 3 år tillsammans är vi på väg mot slutet. Jag går ut i korridoren och möts av 10 vilda hästar som frustar, gnäggar och stampar otålmodigt, vilda i viljan att kasta sig ut på scenen. Klockan ringer. Det är utsålt och vi vet att en stor del av publiken är elever, lärare och bekanta från byn. Vi är igång. Publiken är med oss. Det går fort efter 1 timme och 20 minuter lämnar vi scenen en efter en. Skådespelerska N. gör den sista hästen. Applådåska rungar från publikens små händer. Det är en intern succè.

Put that in your pipe and smoke it.

Måndag 31:a maj.

Teatern är vår. 2 dagar till premiär. Vi jobbade med slutscenen, en slags kitchig orgasm där födelsen till Jean-Louis Barrault äger rum med ett gäng vilda nobla hästar som vittnen. Energin är låg och många av oss är kraftfullt förkylda. Själv snyter jag ut ett mjölkpaket snor varje kvart. Och såren runt näsan får mitt hypokondriska jag att med jordbävisk darrning mumla att jag har drabbats av hästherpes. Det blev inte lättare efter att vi hade genomfört ett "tekniskt genomdrag". Hälften av oss hade inte förstått vad "tekniskt genomdrag" innebär. Mr Minella förklarade. En skådespelare i aktion på scenen har alltid ett öga innifrån som följer honom. I ett tekniskt genomdrag har han 4. Men aktionen och intentionen i aktionen och koncentrationen i de två skall inte reduceras. Många av oss hade förstått att vi bara skulle "gå" igenom scenerna. Det gjorde att rytmen, tempot och pulsen i förställningen sänktes rejält. I tid 15 minuter extra.

Mr Minella var down. Gruppen var down.

Och imorgon 1 juni har vi generalrepetition inför utsålt hus. Godnatt.

Flytten

I lördags var en flyttning uppsatt på dagordningen. Den mellan repetitionsrummet och teatern. Tejp drogs bort. Kablar rullades liksom dansmattorna. Stålrör och vinrankor bands ihop och packades in i bussen. Allt gjordes under effektivitetens stränga lagar men av och till stannade tiden still och ett repetitionsminne seglade förbi.

Bussen var packad. Vi var redo att med motorer och cyklar resa mot vårt mål - teatern.