torsdag 26 december 2013
måndag 16 december 2013
torsdag 17 oktober 2013
Open Monday 16/9
2 solos this night.
created by "La Fabulosa ChanchAvalancha"
Performed by Paola Rodríguez Ch.
First out is Mrs. Dondi. Strict and severe she walks towards us.
Stops.
" Liebestraum " from F.Liszt fills the space and Dondi loses everything. She is like a wild and
passionate V. Gergiev conducting Vienna Philarmonic. After a well developed crescendo
she finishes this first part with the music in a sublime and closing way.
The second part starts in
the corner with a sublime light and a lonely soprano voice - un bel di vedremo: Madama butterfly by Puccini.
The movements are now more
dense and soft. She seems to fall down in a hole with slippery clay.
The soprano sings higher
and higher but Mrs Dondi falls down down, crawling against the last and only
remaining light.
The third part is for us.
The music from J.Brel (Les désespérés) and Estefanía Dondi are melting together
and she are delivering a sentimental and a frenetic love explosion with blue
colors, right up in our faces. "Entre la Locura y la Belleza" is a
performance with good selected music and a great dancer. For some people that´s
not enough for a contemporary dance performance. For me is it absolutely FAB
this night.
"Geography is no longer the Master" performed by Paola
Rodríguez Ch. Is a dark, noisy and not always a smoothie journey to follow.
After a loud off stage sound in darkness, Paola appears in a
bright and sharp flashlight while a garage-industry-metal soundscape is waving
over us.
Darkness.
Tender light and Paola is twisting around herself exploring a
spot. Light out.
Darkness.
In ambiguous light she forms a spot with a pack of cards. She
gets “thrown out”.
Darkness.
This continuously swapping between light and darkness doesn´t
really help Paola to create the dynamic that her solo needs to communicate more
deepely.
That´s a pity! Because she´s a brilliant mover and has a
coolness on stage that is great to watch.
I´m looking forward to see a re-worked version or something
completely new.
söndag 25 augusti 2013
lördag 10 augusti 2013
söndag 28 juli 2013
Open monday at Volksroom 24/6
Monday means Open monday at Volksroom and around 20 curious people did
find the door at Chausée de Mons 33b this monday.
First artist out was Camilla Monga with the solo Iperspazio accompanied
by the musician Luca Scapellato.
She starts at the wall searching a way into the space. Slowly with
patience and curiosity she finds it, not only a way but also force to conquer
the space, to eat the space until she actually are playing with the space.
Sometimes she is so audacious that she leave the space for itself. She stands
in the periphery and let the space vibrate and work.
The space becomes a
Iperspazio with good help from Luca Scapellato´s music or sound. He´s filming
the space and with a program, the computer are reading and sending out a sound
that follows, expands and transforms the movement of Camilla. The intensity of
the sound are depending on where she is and how she moves. This clear game of
movement, person, sound and space in relation to each other evoke and provokes
a lot of question as:
How does the space sound?
What are movement(s) provoking or initiating in the space?
How aware of this am I in daily life?
Camilla with her present and a sincere listening to her own movement(s)
creates a big space to speak about space.
Iperspazio can absolutely be longer and how she finished it here in
Volksroom was to abrupt and hard. I would love to see a reworked version!
Next on the program this monday was something completely else. The butoh
dancer Soléne de Cock together with four musicians presented Butõ. The
musicians warmed up the space and created a earth smelling atmosphere while the
singer leaned against the wall wrapped in a birthday decoration that she
probably found backstage some minutes before the show.
Out from a hole creeps Soléne forward and present a complex butoh personage
that holds the publics pulse up during the whole performance. Even though I
need to say that after 15 minutes of Solénes performance the energy is falling,
she hasn´t used the possibility to change rhythm - it becomes almost like a
prolonged prologue. But in this moment one of the light projectors start to flicker
and a confusing light is taking over Volksroom. Soléne use this strange moment
in an excellent way and transforms the light problem into an emotional
explosion and for us in the public it is a pleasure to follow her to the end.
All in all it was a wonderful monday evening with 2 very different approaches
to the performing art .
Thank you.
onsdag 24 juli 2013
tisdag 18 juni 2013
Yoga i Brussel
Bikramyoga i Brussel betyder så vitt jag vet att man går in i en av Feroze Khans 7
yogastudios som han har placerat runtomkring i Europa.
Du
betalar 20 Euros för 90 min. Du kan hyra en matta för 1 Euro och en handuk för
2 Euro.
Jag har
varit här en gång förut, c:a 2 år sedan. Det jag minns är en stressig belgiska
som pratade i 140 km i timmen med amerikansk accent.
Att
svetten rann.
Att det
kändes som ett aerobicspass.
Att jag
kände mig som ett flygande lätt fjärilsskelett när jag vandrade ner för Lousie – avenyn efter timmen.
Den här
gången är den amerikanska accenten lika närvarande men hen som leder timmen har
en lugnare attityd. Vilket gör att den värsta aerobicslukten tvättas bort även
om det vibrerar nån sorts hurtighet i allt som görs. Kanske är det ett måste för en
bikraminstruktör. Vad vet jag?
Jag
svettas kopiöst. Har en trivsam stund i den 40 värmen.
När vi är
klara flyter jag lättsamt genom Brussels smutsiga gator.
Det kan
diskuteras men känslan är iallafall prisvärd.
onsdag 20 februari 2013
Yoga i Lörrach 2
På återbesök i ljusrummet eller lichtraum på korrekt tyska. Jag är i Lörrach och vinden blåser sur. 19:58 slinker jag in för en yogaklass med Sharon Jerman. Jag mottas med ett varmt leende som får mig att känna mig mycket välkommen.
Lichtraum under Sharons ledning är kyligare ja nästan lite kallt. Inga stearinljus och nu verkar det som om också värmen är avslagen. Logiskt kanske med tanke på att vi bara är 3 deltagare. Det vore väl ekonomiskt oförsvarbart att värma upp rummet!
Yoga kan ibland värma.
Men hos Sharon förvandlas jag långsamt till isbit. Omständiga förklaringar som ändå bara leder till att vi ligger i ägget, i fosterställning eller i balâsana riktigt benämt. För enligt Sharon är det viktigt att vila.
Yoga med Sharon är 80% Balâsana. 17% Förklaringar. 3% Asanas med flow.
En sloga skulle kunna lyda så här:
Balâsana dig till en isbit med Sharon Jerman.
Lichtraum under Sharons ledning är kyligare ja nästan lite kallt. Inga stearinljus och nu verkar det som om också värmen är avslagen. Logiskt kanske med tanke på att vi bara är 3 deltagare. Det vore väl ekonomiskt oförsvarbart att värma upp rummet!
Yoga kan ibland värma.
Men hos Sharon förvandlas jag långsamt till isbit. Omständiga förklaringar som ändå bara leder till att vi ligger i ägget, i fosterställning eller i balâsana riktigt benämt. För enligt Sharon är det viktigt att vila.
Yoga med Sharon är 80% Balâsana. 17% Förklaringar. 3% Asanas med flow.
En sloga skulle kunna lyda så här:
Balâsana dig till en isbit med Sharon Jerman.
torsdag 7 februari 2013
Yoga i Lörrach
Nedanför
Rewe, matvarubutiken som har öppet till 22 men alltid stänger 21:45, ligger en
ljuskälla i decemberregnet som jag stolt trotsar. Likt en Amundsen påväg till
Antarktis tänker jag när sura Süd-tyska vindar letar sig genom min blåa schweiziska hemvärnsjacka. Jag
kommer fram till slut, till detta ljusrum eller lichtraum som det faktisk
heter. Möts av en lång hen med oranget hår och räddhågsna rådjursögon som efter
en fiskig handhälsning frågar om jag har gjort någon yoga förut.
Jag
svarar – Ja, ein bischeli.
För att
sedan sätta mig på mattan.
Hen intar
lotus framför oss. Hen tar sig tid
att prata om Maya-indianernas domedagsdatum, säger att vi inte skall vara rädda, att det egentligen inte handlar om en domedag utan om ett inträde i en ny era.
Conny som
hen heter sitter bakom en halvmåne av stearinljus och pratar med en lugn lite
viskande helt klart dämpad stämma som antagligen skall förmedla trygghet och
enorm visdom.
Men.
Denna
introduktion leda icke till lugn i mig. Den har en motsatt effekt. Mina inre
ögon börjar korsa sig, mina chakran byter plats med varandra, mitt hår blir
elektriskt och mina knän börjar gråta. Allt kanaliserar sig till en enda fråga.
Varför
kom jag till Conny Schaubs yogalektion?
Svaret
kommer när snacket runt Maya-indianerna börjar tyna ut och Conny Schaub leder
oss in i hens Asana-serie och när tyngdpunkten i yogaklassen hela tiden ligger
på ett kontrollerat pranayama uppstår ett flow. Ett långsamt nästan blygt flow
men ett flow som jag kan rekommendera om man orkar med några esoteriska
”sanningar” längs vägen.
fredag 25 januari 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)