Repetitionsrummet andra veckan.
torsdag 29 april 2010
söndag 25 april 2010
Hästen
Jean Louis Barrault såg en tid innan 2:a världskriget bröt ut en häst som slet sig från en uppsamlingspatrull och störtade rakt in i en vägg. Hästen dog med ett krossat huvud. Det gjorde såklart intryck på honom inte minst för att han i sin första egenregisserade föreställning som hämtade inspiration från William Faulkners roman "As i lay dying" själv spelade en viss hästroll som gjorde stort intryck på många. Det berättas att han även gjorde den för Grotowski vid ett tillfälle och att dennes haka föll ned i maghöjd.
Också i vår föreställning kommer hästen att spela en roll.
Vi blev ombedda att gå ut på golvet och försöka hitta "vår" häst.
Galopperande, travande och gnäggandes försvann en eftermiddag varefter alla presenterade sin häst.
Jag kan bara leende säga att om arbetet fortsätter i samma anda önskar jag er hjärtligt välkomna 2:a juni
Också i vår föreställning kommer hästen att spela en roll.
Vi blev ombedda att gå ut på golvet och försöka hitta "vår" häst.
Galopperande, travande och gnäggandes försvann en eftermiddag varefter alla presenterade sin häst.
Jag kan bara leende säga att om arbetet fortsätter i samma anda önskar jag er hjärtligt välkomna 2:a juni
Eld
Vi stog i ring och vi skulle föreställa oss att en eld sakta men säkert började äta våra kroppar . Händer och armar fick mimiskt dansant jobba. Mr Minella betraktade mig med en ihärdig skepticism. Han bad alla stoppa upp och lät mig fortsätta själv. Efter stund sa han - Micha jag skall vara hård mot dig. Din eld är mesig rent ut sagt blöjaktig. Jag kände mig förödmjukad och sårad. Bestämde mig genast för att ge honom en riktig svensk Majbrasa. När brasan hade fått fart på sig och röken steg mot den svenska vårhimmelen, log Mr Minella lite snett och vände ryggen till.
Vad nu det skall betyda?!
Vad nu det skall betyda?!
I dödens armar
Del 1.
Vi började med en fysisk/imaginär övning som gick ut på att skala bort hud, kött, muskler och nerver för att sedan utforska och röra sig i rummet som ett skelett, benrangel. Känslan är ganska fascinerande när du känner bäckenet, lårbenet och skulderbladen ringla fram i rummet.
Del 2.
Vi gick ihop två och två och manipulerade varandra. Jag tillsammans med skådespelare E.
Försiktigt och inkännande började E slänga runt mitt skelett. Mr Minella ville att vi skulle stanna där gränsen var nådd och utforska. Jag hamnade med ansiktet släpandes i dansmattan medans benen dinglade i luften och E. med härlig iver förde mig runt i rummet. Vi turades om.
Del 3.
Mr Minella bad oss göra en sekvens som skulle avslutas med en fras. E. och jag hade denna: - Man dör bara en gång! Det är inte sant. Man dör och föds varje dag, I varje moment. -
En annan extra touch var att den döda skulle överraskande och plötsligt vakna till liv men bara för ett blixtrande ögonblick, för att sedan falla in igen.
E. och jag slängde oss in i arbetet. Improviserade, provade och utforskade varandras döda kroppar. Inte förrän Mr Minella hojtade "nu är det dags att presentera" vaknade vi upp. Vi bestämde snabbt några hållpunkter som vi hade fastnat för under impron och utifrån detta skulle vi improvisera inför de andra.
Det gick bra han tyckte vi var organiska och att vi hade ett dynamiskt flow.
Skådespelerska F. och skådespelare M. hade det desto svårare. De hade jobbat från ett annat perspektiv.
- nej men om du lyfter ditt ben här och jag går mot dit huvud. Kan ju det bli sjukt snyggt!
- mm och så tar jag dig runt midjan och du bara glider ner som ett vattenfall runt mina ben. Det blir nog sjukt snyggt!
- om jag kastar runt dina armar som fiskar på en stenhäll i göteborgs skärgård. Garanterat sjukt snyggt.
Nej, det blev ganska mekaniskt och stelt. Över detta lite tårar som snabbt torkades bort.
Det var dags för nästa övning.
Vi började med en fysisk/imaginär övning som gick ut på att skala bort hud, kött, muskler och nerver för att sedan utforska och röra sig i rummet som ett skelett, benrangel. Känslan är ganska fascinerande när du känner bäckenet, lårbenet och skulderbladen ringla fram i rummet.
Del 2.
Vi gick ihop två och två och manipulerade varandra. Jag tillsammans med skådespelare E.
Försiktigt och inkännande började E slänga runt mitt skelett. Mr Minella ville att vi skulle stanna där gränsen var nådd och utforska. Jag hamnade med ansiktet släpandes i dansmattan medans benen dinglade i luften och E. med härlig iver förde mig runt i rummet. Vi turades om.
Del 3.
Mr Minella bad oss göra en sekvens som skulle avslutas med en fras. E. och jag hade denna: - Man dör bara en gång! Det är inte sant. Man dör och föds varje dag, I varje moment. -
En annan extra touch var att den döda skulle överraskande och plötsligt vakna till liv men bara för ett blixtrande ögonblick, för att sedan falla in igen.
E. och jag slängde oss in i arbetet. Improviserade, provade och utforskade varandras döda kroppar. Inte förrän Mr Minella hojtade "nu är det dags att presentera" vaknade vi upp. Vi bestämde snabbt några hållpunkter som vi hade fastnat för under impron och utifrån detta skulle vi improvisera inför de andra.
Det gick bra han tyckte vi var organiska och att vi hade ett dynamiskt flow.
Skådespelerska F. och skådespelare M. hade det desto svårare. De hade jobbat från ett annat perspektiv.
- nej men om du lyfter ditt ben här och jag går mot dit huvud. Kan ju det bli sjukt snyggt!
- mm och så tar jag dig runt midjan och du bara glider ner som ett vattenfall runt mina ben. Det blir nog sjukt snyggt!
- om jag kastar runt dina armar som fiskar på en stenhäll i göteborgs skärgård. Garanterat sjukt snyggt.
Nej, det blev ganska mekaniskt och stelt. Över detta lite tårar som snabbt torkades bort.
Det var dags för nästa övning.
lördag 24 april 2010
Tema
Vad kommer mr. Minella springandes med som
utgångspunkt
inputspunkt
konstpunkt
punkt
.
Som vars efter skall utvecklas till en elektriskt provocerande teaterbomb med hjälp av oss 11 hungriga.
e.
f.
g.
h.
i.
j.
k.
l.
m.
n.
+ mig.
Punkten är ingen text. Är inte ett naturfenomen. Är heller inte en bi odling. Det är ett öde, ett människoöde och ödet tillhör Jean Louis Barrault.
Många av er känner honom så här:
Les Enfants du Paradis
I sina unga år utbildades han av Charles Dullin. Jobbade tillsammans med Étienne Decroux och hade Antonin Artaud runt omkring sig.
Han har medverkat i ett 50-tal filmer. Var medlem i Comédie-Francaise. Teaterdirektör/producent i sitt egna kompani. Han har också skrivit ett x-antal böcker.
T.ex (fri översättning från franska).
Reflektion runt teater
Ny reflektion runt teater
Hur jag tänker
mm.
En "fras" i det skrivna som enligt mr Minella kommer genomsyra arbetet med föreställningen är en triangel som ser ut så här...
Vi är. Vi tror vi är. Vi vill vara.
Det vi är - ignorerar vi.
Det vi tror vi är - gör vi en illusion av.
Det vi vill vara - luras vi av.
Detta är alltså punkten vi bygger ifrån - springer ifrån. Temat är Jean Louis Barrault.
utgångspunkt
inputspunkt
konstpunkt
punkt
.
Som vars efter skall utvecklas till en elektriskt provocerande teaterbomb med hjälp av oss 11 hungriga.
e.
f.
g.
h.
i.
j.
k.
l.
m.
n.
+ mig.
Punkten är ingen text. Är inte ett naturfenomen. Är heller inte en bi odling. Det är ett öde, ett människoöde och ödet tillhör Jean Louis Barrault.
Många av er känner honom så här:
Les Enfants du Paradis
I sina unga år utbildades han av Charles Dullin. Jobbade tillsammans med Étienne Decroux och hade Antonin Artaud runt omkring sig.
Han har medverkat i ett 50-tal filmer. Var medlem i Comédie-Francaise. Teaterdirektör/producent i sitt egna kompani. Han har också skrivit ett x-antal böcker.
T.ex (fri översättning från franska).
Reflektion runt teater
Ny reflektion runt teater
Hur jag tänker
mm.
En "fras" i det skrivna som enligt mr Minella kommer genomsyra arbetet med föreställningen är en triangel som ser ut så här...
Vi är. Vi tror vi är. Vi vill vara.
Det vi är - ignorerar vi.
Det vi tror vi är - gör vi en illusion av.
Det vi vill vara - luras vi av.
Detta är alltså punkten vi bygger ifrån - springer ifrån. Temat är Jean Louis Barrault.
torsdag 22 april 2010
tisdag 20 april 2010
"L´homme et son Double"
Första repetitionsdag för föreställningen "L´homme et son Double" som har premiär 2 juni 2010 i Verscio, Schweiz.
Regissör: Phillipe Minella
Skådespelare: Avgångsstudenter på den 3-åriga bachelorutbildningen "Teatro di Movimento" a Scuola Teatro Dimitri.
Ljuddesign: Jakob Surbeck
Följ detta!
Jag kommer att skriva om allt arbete, de livliga skratten, kriserna och inte minst de sexuella trakasserierna, allt skall upp till ytan.
Det här är en Teaterblogg. Eat it ladys and gentleman.
Regissör: Phillipe Minella
Skådespelare: Avgångsstudenter på den 3-åriga bachelorutbildningen "Teatro di Movimento" a Scuola Teatro Dimitri.
Ljuddesign: Jakob Surbeck
Följ detta!
Jag kommer att skriva om allt arbete, de livliga skratten, kriserna och inte minst de sexuella trakasserierna, allt skall upp till ytan.
Det här är en Teaterblogg. Eat it ladys and gentleman.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)