Premiären

Vi träffades runt 14:00 på eftermiddagen för att värma upp och gå igenom några småsaker.

17:00 åt jag ett äpple och två bananer.

Vid 18:00 gick jag till ett kebabslott och drack en espresso.

19:30 började Linda gå runt i ring och sjunga – I hurt myself today ( johnny cash) – Denna lilla trudelutt avbröts ibland av ett – Faan, vad har jag gjort för något? Micha skall jag verkligen göra en hund? Faan, varför stoppade du mig inte för? Du är verkligen ingen bra vän. Faan, i hurt myself today.

Med nervöskittlande ben tittade jag på henne och tänkte lite sådär eklundskt – nä men va fan.

19:45 började publiken strömma in. Lilla Kesselhaus i Weil am Rhein som i vanliga fall erbjuder 70 personer en sittplats fylldes upp och ytterligare 20 knökades in.

20:00 Gupf – mp1, mp2 mpfree.

20:55 första applåden. En fin applåd. En nästan entusiastisk applåd.

Jag och Linda gav varandra en kram bakom en dörr.

Efteråt minglade vi i baren och lyssnade på allt som skulle sägas.

Premiär

Explosion?

!

Idag tog vi över den lilla scenen i Weil am Rheins kesselhaus för några dagar.

Vi gjorde ett genomdrag på trägolvet. Inget gick som det skulle. Det var trögt och kämpigt.

Rummet var nytt och publikstolarna fyllda med luft pushade inte direkt entusiasmen.

Vi sa inte så mycket.

Vi åt.

Drack kaffe hos en italiensk kille, vad nu det vill säga.

Senare kom produktionsansvariga Franziska Heining med en scenarbetare.

Dansmattor skulle läggas, ljus sättas och stolar placeras.

Allt på plats inför kvällens repetition.

Repetitionen gick bra. Nya hörn att utforska och mängder av detalj diskussioner efteråt.

Imorgon generalrepetition, fotoshooting och kalabalik.

Från repetitionen den 17 februari

Die Oberbadische

I dag i Die Oberbadische

Flyer

Hans Hellberg

På Lennartsfors dansbana stog vi och huttrade under ett tak medan regnet pöste. Det var väl i mars någon gång på 2000 – talet. Hans Hellberg pratade om hur kroppsmedveten en skådespelare måste vara för att kunna uttrycka varje liten millimeter av känsloregistret. För att demonstrera slängde han sig upp i en absurd yogaställning. Jag kommer ihåg att jag liksom tappade haken lite, att munnen liksom stog där och luftade sig i förvåningens stund. Den stängdes inte förrän Hans sade till oss att prova.

Alla 20-åringar ner på golvet. Det som den där 75-åriga gubben hade genomfört med en elegant smidighet, slet vi småttingar med. Det ända vi fick ur oss var några eklundska ” nä men va fan”.

Senare hade jag förmånen att jobba ett halvår med Hans och det var som att jobba med en encyklopedi. Anekdoter och moder teaterhistoria om vart annat. Han var en guldklimp och min första teaterfarfar – må han vila i frid.

Badische Zeitung

Den tredje dagen i Colmar.

Genus

Jag skäms nästan över att denna problematiken först kommer upp den tredje dagen. För när vi leker med halvmasker från Bali, leker vi i grumligt vatten.

Det finns några få kvinnliga masker vars starka stereotypa drag gör att Carolina Pecheny inte gärna håller i dom, enligt henne ligger de maskerna och skaver i ett bimbofack.

En sak som är säker är att Balimaskerna är svårare att hantera än t.ex Commedia dell`arte maskerna där man traditionellt har ett manligt mask crew men masken i sig inte stänger för kvinnliga karaktärer. Det finns folk som jobbar med detta läs mer här.

Vad då göra i en grupp med 5 skådespelare och 5 skådespelerskor?

Man kan göra som vi har gjort. Låta alla spela manliga karaktärer.

Man skulle också kunna ta bort mustacherna och låta ett klädesplagg definiera könet.

Funkar det?

Det brukar fungera med Commedia dell`arte masker.

Men är könet viktigt?

Här kan vi starta en intressant diskussion: Vad skiljer sig mellan man och kvinna?

För finns det en skillnad, finns det också en manlig och en kvinnlig erfarenhet. Ergo, könet blir viktigt.

Hävdar man att skillnaden är kulturell och miljöbetingad. Är könet rent ut sagt onödigt.

Det man kan säga om maskerna är att de representerar olika arketyper. För att levandegöra en sådan figur krävs det ett energiflöde som är 10 gånger större än när du t.ex går på promenad imorgon.

Det här energiflödet finns bestämt att hämta inom alla oss människor.

Av egen upplevelse erfarenhet kan jag säga: Man eller kvinna under mask gör ingen skillnad.

Där under handlar det om hur du är som skådespelare/skådespelerska.

Fjärde dagen i Colmar

Några exempel på halvmasker från Bali.

Andra dagen i Colmar

Idag brakade det loss. Vi hoppade in under halvmaskerna.

Improvisation.

Improvisation.

Improvisation.

Det växer till sig en väldigt speciell energi runt en halvmask i aktion. En djävulsenergi.

Masken har ju ett fixerat uttryck och linjen mellan masken och skådespelarens ansikte är tydlig.

För att sudda bort den linjen och skapa en levande mask krävs det en extrem närvaro och ett högt energiflöde.

Ljuger du faller du.

Till lunchen drack jag två koppar kaffe.

Första dagen i Colmar

Vi värmde upp med Kristina som har specialiserat sig på musik och rytm i teater.

Vi gjorde olika rytm övningar. t. ex. tre par sittandes på golvet, varje par med två stockar mellan sig som de slår i 4 olika rytmfraser medan en person springer genom. Stockarna slås ihop och öppnas.

Intressant att följa de olika rytm uppfattningarna.

På eftermiddagen kom regissören och skådespelerskan Carolina Pecheny. Hon ledde oss igenom olika övningar där livemusik från Kristina och improviserade situationer lektes ihop.

Imorgon blir det Balimasker.

Söndag

Idag träffades vi kl 14 för att promenera till replokalen. En slalompromenad mellan hundra olika blåsorkestrar och utklädda musikanter. Snoriga barn som mullade oss med konfetti. Hela Süd-deutschland och Baselområdet är i dagarna en enda stor blåsorkester som ackompanjerar med dassiga Lady Gaga arrangemang och andra Ibiza-hits, folket som dricker öl, äter korv och njuter livet under maskerna som traditionsenligt bärs i dessa dagar. Narrenkarneval.

Vi låste in oss.

Gick igenom en del detaljer.

För att sedan göra ett genomdrag.

Nu blir det några dagars paus. Vi skall nämligen till Colmar, Frankrike. För att deltaga i en workshop med Baliska halvmasker.

Vi träffades 3 dagar i September och nu är det dags för ett återseende på 5 dagar. Det är möjligt att det görs en föreställning till hösten.

Affisch

Sent igår kväll släntrade jag in på kontoret ee wojlalala.

Affischen är nytryckt och nu skall den hängas.

Dialog

- What are you doing?

- I`m looking at the corn.

- What do you see?

- Corn.

Balanssinne

Lördag eftermiddag. Nån konstig italiensk reaggeton dunkar ut i trapphuset.

En lång solstråle träffar den gråa betongen.

Linda und Moi slinker in i bunkern för några timmars hets och svets.

Jag gör hönan, Linda kör snigeln.

Vi sjunger Schuberts Das Grab.

Vi jobbar med monologen som Lindas karaktär spottar ut sig mot slutet. Den ligger och vippar på en tunn ståltråd. Vi måste ha bra balanssinne, för om inte kan det bli en fruktansvärd moralisk geggamojja. Efter några timmars filande, några ögonblick stirrandes på ventilationssystemets slingriga framfart i taket lyckades vi hitta något som senare utlöste en High Five.

Söndag – vilodag.

Repetition

Vi startade repetitionen sent idag runt 15 pm. På förmiddagen gjorde Linda nån sorts skolpjäs där handlingen springer runt mobbing, sexuella trakasserier och alkoliserade föräldrar. Efteråt diskuterar elever med skådespelare. Handlingen omarbetas, hur skall mobbade x reagera när mobbare y gör så. Forumteater – Augusto Boal.

När väl repetitionerna var igång var det fokus på detaljer.

Hur möter katten och hunden varandra?

I Lindas dröm monolog frågade vi oss om det var riktigt att hon pekade mot mig, när hon säger:

I enter the coat and the skin of the dear and i feel his warm blood and silently i cut his flesh and touch his heart.

Vi kom överens om att det var totalt omotiverat.

Så jobbade vi på till paus.

PostPaus. Dramatik.

Linda svor i 3 minuter över hur deprimerande replokalen var. Jag kikade runt och frågade om det var något som inte gjorde henne deprimerad.

5 minuters existensiell kris, som utlöste frågan: Borde jag förändra mig?

Jag svarade djupt diplomatiskt. Absolut inte. Du är den du är. Eeh om du var någon annan skulle jag inte vilja jobba med dig. Du är cool. Etc.

Det externa ögat Simon Stotz knackade på dörren. Vi gjorde ett genomdrag. Simon var ganska happy. Vi har ett dramturgiskt problem som vi måste titta närmare på. 2-3 Dialoger kan vässas.

På torsdag hamrar vi.

Gupf

I början av oktober träffade jag och Linda Sepp varandra för att påbörja ett projekt. Vi satt i ett stort glasrum i Süd Deutschland närmare bestämt i Gupf.

Vi hade bestämt oss för att inte bestämma någonting.

Vi hade bestämt oss för att jobba utan regissör.

Vi hade bestämt oss för att jobba utan tidspress.

Två veckor senare fick en inbjudan av en liten teater.

Fria händer. Premiär 26/2 2011.

Ok.

Oregelbundet har vi setts, skrattat, provat, bråkat. Nu har vi 1 månad.

Idag möblerade vi om vårat repetitionsrum. Vi gick genom allt material. Diskuterade dialoger.

Linda gjorde snigeln och jag gjorde hönan.

Imorgon kommer vårat externa öga Simon Stotz.

Brrrum.