Operayoga

Läser Anna Bratts intressanta artikel om Tara Stiles New York baserade Yogaimpuls och kan klart känna igen mig i den där rädslan som tar tag i en när man kommer in i en rökelsefylld sal med olika sanskritstecken målade på de rosa/vita väggarna och den obligatoriska mummelsången som får en att tänka på 2 pårökta havsalger som sitter i den Indiska Oceanen och jammar på botten någonstans.

Nej, fy fan.

Själv har jag hållit på med Operayoga ett tag nu. Idag blev det Das Rheingold av Richard Wagner. Jag menar ni kan ju föreställa er att sjunka ner i en Asana (posture) till andra Scenens Orchesterzwichenspiel: Abstieg nach Nibelheim och sen lite Pranayama (breath control) på det. Då är man inte långt ifrån Samadhi (a state of joy and peace).

Das Rheingolds första kvartett heter ”Weia! Waga! Woge, du Welle!” vilket ostört leder tankarna till Shakiras afrikakryddade fotbollshit ”Waka waka” och därifrån går man ju lätt vidare till ”hips don`t lie” eller ”whenever, wherever” tills man kommer till dagens ”Rabiosa”..ehh was is das? Jag menar låten är ok man kan lyssna på den när man duschar men videon? Några inhyrda plastbollar från Ikea som hon kastar på nån svennebanan. Nej, ser ni mig dansa under ett latinoparaply denna sommaren steppar jag till detta monument ooh ”la reina de la salsa”, azucar!!!

Mina sommartips: Operayoga och Celia Cruz.

Avslutar med en Kissie fråga: Har ni några tips?